Dam-vets säsongsberättelse 2019/2020

Vi har haft bra träningar under Haralds Näslunds ledning (med bonuscoachinhopp av bl a Christer A, Jonas W och Anders A) och stämningen är god i laget. Vi peppar och stöttar varandra i medgång och motgång. Oavsett resultat utser vi matchens lirare som får vårda vandringspriset "matchsvinet" till nästa match.

I vår ålder finns det inga genvägar till toppen. Vi har tränat hårt under hela säsongen, och utvecklats bra både individuellt och som lag. Tabellen ljuger inte - men vi kan ju välja när under säsongen som vi väljer att titta på den. Vi verkar nämligen göra försäsongen bättre än en del andra lag. Precis som förra året inledde vi starkt och hade en position på övre halvan i tabellen efter första tredjedelen av säsongen, men mot slutet av den hade vi sjunkit tillbaka. När serien avslutades i förtid låg vi på en bottenplats (med en match mindre spelad än övriga bottenlag). Hade vi bara fått spela en match till hade vi dock sluppit sistaplatsen, helt säkert… ?

Om vi ska fortsätta jämförelsen mot tidigare säsonger kan vi nu fastslå att dagarna då vi blir utskåpade är över. Många av våra förluster har varit med uddamålet eller andra små skillnader. (Enstaka undantag mot tidigare division 1-lag gills inte.) Vår målskillnad var faktiskt bara tredje sämst i serien, som är den mellersta i damrekreationhockeyn i Stockholm. Vi har under säsongen förbättrat både försvarsspel och anfallsspel, men har haft svårt att få utdelning på våra chanser. Det får bli mer träning på det, och mer killer-instinkt till nästa säsong. Och kanske skulle vi behöva någon avdankad elitspelare som skulle kunna göra skillnaden i övrigt jämna matcher. Då kan allt hända.

Vi ses nästa säsong!